Annika Myhr, en röst längs Fjällvägen
Annika Myhr, en Fjällvägenröst
Den svarta amazonen med röd galonklädsel och pappa bakom ratten förde henne sakta men säkert
upp till tryggheten och vilan. Det var 70-tal och inga säkerhetsbälten så långt ögat såg.
Upp från Stockholm till det magiska och motsägelsefulla
Härjedalen. Alltmedan mamma nådigt delade ut ACO-kolor vid lämpliga tillfällen.Tillfällen som Bollnäs, Järvsö, Ljusdal, Kårböle…Till slut nådde de målet i Hede. Det var en färd som var både en resa och ett mål.
–Den härjedalska dialekten är det tryggaste jag kan höra. Det är hemma, det är säkert och det betyder vila. Annika Myhr är en härjedalspatriot som är stolt att bo och verka här.
Även om det var just dialekten som Annikas mamma inte tyckte hon skulle prata. Inte där och då i uppväxtens Stockholm. Det var inte riktigt passande. Men känslan för det härjedalska var och är stark och morötterna växer stadigt i den härjedalska myllan. Mamma och pappa kommer från Härjedalen Sedan flera år är det som alltid varit hemma nu hemma på riktigt. Hon flyttade hem med man och tre barn. Hemma är Bruksvallarna även om jobbet ser till att hon tillbringar veckorna både i Sveg och Funäsdalen. Hon är näringslivsutvecklare på Härjedalens kommun med fokus på besöksnäringen.
-Min drivkraft är att göra ett bra jobb. Fjällvägensamarbetet är ett av mina uppdrag. Vägen är en pulsåder, ja, en navelsträng för oss. Med relativt enkla åtgärder kan vi göra det så mycket bättre.
Hon nämner slyröjning och finare rastplatser som exempel på åtgärder som både förbättrar säkerhet och bättre upplevd väg.
-Vi säljer och lever av utsikten, av turismen. Vi måste hålla landskapet levande med respekt för hur man levde förr, men också för framtiden.
Med 55 000 gästbäddar på 10 400 invånare i Härjedalen förstår man att många människor tillbringar avsevärda timmar på väg. De flesta kommer via Fjällvägen. Härjedalens navelsträng måste bli rakare och säkrare. Annika är tydlig med att kvaliteten på vägen måste bli bättre. Samtidigt pekar hon på dilemmat med ekonomiska resurser och prioriteringar samt att alla vill ha utveckling men ingen vill ha förändring.
-Jag saknar prioritering av våra vägar. Mitt mardrömsscenario är ju att om inget händer så blir det här ett spökområde. Å andra sidan tror jag verkligen att vi kan förändra med gemensamma krafter och då ser jag framför mig en levande, ploppande väg, som leder människor till en attraktiv bygd. Stoltheten över att bo och verka här måste bli tydligare.
Det magiska och motsägelsefulla med Härjedalen kännetecknas av lockelsen och tjusningen med årstiderna tycker Annika. Kort sommar och lång vinter. Annika gillar ljuset och hon gillar mörkret.
-Vi bygger inga luftslott. Vi vill verkligen förbättra och utveckla möjligheterna till att fortsätta leva, verka och bo här. Annika tvekar inte en sekund om vad som är viktigt. Både för flickan Annika som åkte amazon till barndomens Härjedalen och den Annika som med en enorm drivkraft gör sitt jobb.
Fjällvägen – en vägvisare. Foto Lars Lööv.
Skriv kommentar
Du måste vara inloggad för att kommentera.